När pandemin tycktes släppa sitt grepp i Sverige och stora delar av världen, dock inte Kina, så kändes det som en enorm lättnad. Men det var en kortvarig lättnad eftersom Putin i Ryssland startade en anfallskrig mot Ukraina den 24 februari i år, något som han trodde sig kunna maskera genom att kalla det för militär operation. Att för ryssar kalla det krig medförde straffansvar. Kriget pågår ännu med växlande framgång för parterna. Världsekonomin har påverkats avsevärt av kriget, där en energikris dominerar EU-länderna på grund av Putins ätgärder att strypa tillförseln av rysk gas till Tyskland och en rad andra länder. Priserna på energi har rusat, något som satt skäck både i storförbrukande industrier och privathushåll. De politiska makthavarna, vars ställning är avhängigt folket och näringslivet har i desperation gått ut med löften om lättnader. I Sverige har partierna inför valet idag lovat högkostnadsskydd utan närmare specifikation. Detta har framkallat kritik från ledande ekonomer som påpekat att föreslagna åtgärder inte håller tillbaka förbrukningen av energi, snarare tvärtom. Därtill kommer påverkan från inflationen. Det har inte hindrat politikerna att upprepa sina löften om högkostnadsskydd utan synliga tecken på genomtänkt konstruktion av ett stöd till storförbrukande industrier och privathushåll. Denna attityd och oförmåga ökar politikerföraktet. Med valrörelsen 2022 inleddes æconomia horribilis, när politikerna tillåts genomdriva beslut som ekonomerna varnar för.